Ryggen mot räcket.
Kantig metall mot ryggslutet.
Ett allt hårdare tryck. Räcket skär in.
Hon försöker komma undan, men hålls kvar, halvvägs mot himlen. Alla andra utvägar är avskurna. Det verkar bara finnas en enda väg härifrån och det är upp över kanten, över det rostiga räcket.
Så lätt det skulle vara.
Bara ett hopp och vips – slut på allt. En enkel utväg.
Han kommer närmare. Ursinnig. Saliven sprutar. Han skriker inte, han väser.
Glödhet som brinnande vedträn i en eldkorg. Sprakande, gnistrande mot den svarta, iskalla natthimlen.
Vem skulle höra henne om hon ropar? Vad skulle hända då? Hon vill ju inte ha något bråk, inte att det ska komma allvarliga tanter med bekymmersrynkor och fråga konstiga saker. De får bara ännu mer problem då, hon vet det. Då kommer kanske grannarna och