»Min församling är som alla andra. Alla församlingar påminner om varandra. Nu för tiden, vill säga.«
Prästmans dagbok (1936) är en skildring av en enkel, vanlig och svag prästmans upplevelser som ledare för en förvildad och andligt förfallen fransk bondförsamling. Den unge katolske prästen är inte bara ful, misslyckad och sjuk. Han är också starkt ärftligt belastad. Elever driver med honom, unga flickor flirtar med honom eller försöker få folk att tro att han flirtar med dem. Man viskar att han super. När han får en inblick i en grevlig familjs hemligheter får han dödsfiender. Själv försvarar han sig aldrig.
Efter att ha stridit i första världskriget arbetade Georges Bernanos (1988–1948) som försäkringsinspektör innan han försörjde sig på sitt författande. Hans berömmelse vilar främst på hans »prästromaner.
