När pastor Gamard ska komma till staden surrar det i trapphus och möteslokaler av spänning. Hans rykte föregår honom, hans talekonst är så medryckande att han alltid har skarans fulla uppmärksamhet. Han har bjudits in av samfundet «Kristligt filantropiska sällskapets» styrelse för att hålla en föreläsning om “Nytt andeliv” och «sanningens världsrevolution”.
En stor folkmassa har samlats i möteslokalen, för att se den beryktade pastorn. När han infinner sig är det många i publiken som blir fundersamma. Han var inte så lång som de trott, inte speciellt stilig heller. Framför dem står en kortväxt, satt solbränd man. Ingenting med pastorn imponerar publiken. Tills han börjar tala.
Pastorns tal lämnar ett starkt intryck på befolkningen i det lilla samhället, men i hans spår följer även sorg, förtvivlan och död.
Gustaf Ullman (1881–1945) var en svensk författare och lyriker. Hans hyllade verk skildrade ofta sin samtid med ett kritiskt öga, och han använde ofta sina egna livsupplevelser som grund för sitt berättande.
