»Längst borta på rue Guénégaud, när man kommer från kajerna, stöter man på Pont Neufpassagen, ett slags trång och mörk korridor, som går från rue Mazarine till rue de Seine.«
Thérèse Raquin (1867) blev en skandalsuccé och Émile Zolas genombrottsbok. Genom sin inriktning på exakt miljöskildring och psykologisk sanning kan den sägas ha inlett naturalismen. I denna berättelse om kärlek, mord och mänsklig förnedring följer Zola med obönhörlig konsekvens de agerandes väg mot den slutliga katastrofen.
Émile Zola (1840–1902) ville skildra verkligheten vetenskapligt, men hans sinne för effekter och hans intresse för de mänskliga passionerna tog oftast överhanden.
