«Här var språkkunskapen — förmågan att tala, skriva och läsa engelska — ett arbetarrörelsens vapen i emigrantlandet framför andra. Också svenska immigranter i the States har haft sitt blandspråk. Också svensk-amerikanerna kämpade för att kunna lära sig yankee-språket så bra som yankeen själv. Samtidigt odlade man i smyg sitt modersmål — i stor utsträckning på nykterhetslogerna.»
I denna personliga redogörelse tillika lyriska krönikeberättelse, återger Walter Dickson sin egen syn på den avrättning som ägde rum på två italiensk-amerikanska anarkister i USA 1927. Dickson växte själv upp i en immigrantfamilj inte långt från de trakter som de två anarkisterna höll till. Ferdinando Nicola Sacco och Bartolomeo Vanzetti kom postumt att förklaras oskyldiga till de brott som de avrättades för.
Avrättningen sätter igång djupsinniga reflektioner och existentiella funderingar hos Dickson, var inte likheterna ganska stora mellan de två som fick sätta livet till och honom själv? Det fanns en outtalad lojalitet immigranter emellan, för nog fanns det en större utsatthet för denna skara när det kom till att göra sin röst hörd i det nya hemlandet.
Walter Dicksons “Sacco och Vanzetti” ligger grund för en musikdramatisk uppsättning som gjordes i samarbete med Skånska Teatern 1977 med b.la Rolf Lassgård i en av huvudrollerna
Walter Dickson [1916–1990] var en svensk roman— och novellförfattare, född i USA, senare bosatt i Falkenberg. Han debuterade med novellsamlingen «Perspektiv från Stigberget” 1942 och kom att skriva flera kulturhistoriska essäer och böcker om Halland. Emigration är ett återkommande tema i Dicksons berättelser, han skrev en romansvit baserad på sin egen familjehistoria och emigration till Amerika. Hans emigrationsskildringar har jämförts med Vilhelm Mobergs och Artur Lundkvist ska ha sagt «att medan Moberg är realismens skildrare av emigrantlivets stora skeende, skapar Walter Dickson den inre upplevelsens realism”. Dickson gör ett betydligt litterärt avtryck med sin kreativt förtroliga berättarstil.
