Alex tillvaro står henne upp i halsen. Hennes föräldrar har just skilt sig, de beter sig som ansvarslösa barnungar och Alex står inte ut längre, hon vill bort, iväg. Så istället för att börja trean på gymnasiet tar hon sina sparade körkortspengar och köper en halvårsbiljett till andra sidan jordklotet, till Australien.
Hon lägger en lapp på köksbordet, om hennes mamma händelsevis skulle bry sig: «Jag har åkt till Australien för att finna mig själv. Jag ska lära mig surfa. Vi kanske ses.»
Hon hamnar på en sockerplantage i Cooktown, en liten håla mitt ute i ingenstans, där hon stannar ett tag. Sen åker hon till Bali för att lära sig surfa. Och så tillbaka till Australien, till Sydney, där Ed, som hon var på plantagen med, pluggar. Ed, som hon ju också är rätt kär i. Så sakta känner Alex att hon faktiskt håller på att finna sig själv, även om gräset kanske faktiskt inte är så mycket grönare 1 600 mil hemifrån.
Christina Wahldén har skrivit en ungdomsroman som till stora delar är ganska olik hennes tidigare, men det finns också likheter: Även här är huvudpersonen en ung kvinna med en vilja så stark att den kan försätta berg. En huvudperson som man som läsare lätt känner igen sig i — längtan efter frihet, att få vara sin egen och att utmana sina rädslor.
