Hundra röster om corona

Våren 2020 sprider sig coronapandemin över världen. Situationen är ny och hotfull, alla drabbas. Stränga åtgärder vidtas för att skydda liv. Krisen slår hälsomässigt, ekonomiskt och socialt. På individnivå men också mot hela samhället. Vi påminns om vår utsatthet, vår litenhet i det stora. Hur vår vilja inte kan mätas med naturkrafter och sjukdomar. Och det som vanligtvis rekommenderas i kris, att söka stöd och tröst i sociala kontakter, blir förbjudet.

I lägen av svår prövning vänder vi oss till orden. Vi behöver berätta och relatera, söka förklaringar och sammanhang. Vad innebär det att leva i coronapandemins spår? Och vad synliggörs när många berättelser presenteras tillsammans?

Hundra röster om corona fångar en tid präglad av existentiella frågor där representanter för ett helt lokalsamhälle berättar. Om oro, saknad och frustration. Om hopp, framtidstro och drömmar. Om ett påtvingat utanförskap eller en efterlängtad samhörighet. Om effekterna i det vardagsnära och i det globala sammanhanget Om tankar på döden men också på livet. Som ett avtryck i tiden, en kollektiv minneskapsel.

Sagt om Hundra röster om corona;

”Historien består av mänskliga erfarenheter — av kriser, handlingar och viljeyttringar, sorg och smärta, glädje och kamp. Med den här boken har en viktig pusselbit lagts till hanteringen av vår egen epoks digerdöd.” — Dick Harrison, författare och professor i historia

«En gång kommer framtidens människor att kunna ta fram denna bok och de kommer tänka, precis som jag gör nu; ja, precis så här måste det ha vari i Sverige och Värmland den där långa våren 2020.» — Sverker Sörlin, författare och professor i miljöhistoria

”Projektet är ovanligt ambitiöst och genomtänkt och står sig väl i jämförelse med många museers arbete.” — Heiko Droste, professor i stads— och kommunhistoria