Mellan slagen

Amelie Posse kommer här med en samling fängslande skildringar från de fyra länder i vilka det mesta av hennes händelserika liv förflutit. Från hennes litterära debutartikel 1929 sträcka de sig fram till och med september 1944. Hon ger oss spirituella och livfulla inblickar i Paris vittra, konstnärliga och framför allt politiska miljöer och beskriver på sitt målande vis platser i Provence och i Italien över vilka krigets ångvält nu gått förödande fram. Efter tillfälliga besök i hemlandet, som hon på den tiden betraktade med utlandssvenskans på en gång roade och rörda ögon, ger hon oss en serie situationsskildringar och initierade närbilder från det land hon kanske känner bättre än någon annan i Sverige född: Tjeckoslovakien. Dessa ha förlänats en ny aktualitet genom den strålkastarbelysning de ge på förhållanden, sammanhang och politiska personligheter som genom höstens krigshändelser åter trätt i förgrunden för det allmänna intresset. Varje kapitel är en fristående och avslutad sak för sig, men läser man dem i ordningsföljd märker man snart att de konsekvent följa en linje och tillsammans ge en helhetsbild som väl kompletterar författarinnans under tiden utgivna böcker.

MELLAN SLAGEN har format sig till ett klarseende och självrannsakande tvärsnitt icke blott av författarinnans eget liv under de sista femton åren, utan framför allt av de strömningar som då gick fram bland dem vilka kände sig som européer och med bekymmer såg vart det bar hän med mänskligheten. Bokens sista men icke minst värdefulla avsnitt stammar från de senaste fem åren, sedan författarinnan som flykting återbördats till sitt hemland. Här ha även några tal medtagits som hållits på olika platser i Sverige men icke tidigare publicerats. En god del av bokens innehåll är skrivet nu i sommar och förlaget konstaterar med tillfredsställelse att inte ens den långa period av överansträngning och sjukdom som författarinnan genomgått kunnat tillintetgöra hennes naturliga berättarglädje eller nedslå hennes vitalitet och beslutsamhet att kosta vad det vill «stå det onda emot».