«Denne unge man tilltalade mig i ungefär följande ordalag: kom nu käre oldpappa, så skall jag bjuda på en liten tripp i mitt nya åkdon. Denna lilla utfärd skall säkert roa farfar som nu på öfver en mansålder icke haft tillfälle att sjelf se de storartade förändringar som försiggått med vår vackra hufvudstad. Ja, käre gosse, svarade jag, detta skulle nog roa mig, men du vet väl att äfven mina undersåter strejka ibland då de icke vilja bära mig utför de många trapporna. Derpå behöfver farfar icke tänka vidare, invände den unge mannen, ty numera ha vi i detta som i alla förnämligare hus 'hissar' för sådana gamla gubbstutar som farfar, derför behöfver farfar nu icke längre oroa sig för de många trapporna, och dermed, utan att afvakta vidare, förde han mig in i ett litet elegant med elektrisk belysning försedt rum, och efter att hafva tryckt på en liten knapp, så huj, foro vi ned.»
En man drömmer sig hundra år in i framtiden där all palaver vad gäller byggnationer och stadsstruktur i det sena 1800-talets Stockholm är över sedan länge. En ung man guidar mannen, och läsaren, genom den klokt moderniserade huvudstaden.
EN Antilithanders novell ”Stockholm om hundra år härefter”, ursprungligen publicerad 1890, tillhör den något ovanliga genren stadsplanerings-science fiction. Novellen ingår i Affronts serie ”Svensk SF från förr” där äldre svensk fantastisk litteratur ges ut i digitalt format.