Fred Åkerström blev Fred med svenska folket, liksom Vreeswijk blev Cornelis. Det lyckades inte ens Bellman med. Fred gjorde en skiva vartannat år, medverkade med sånger på fem samlingsalbum, spelade teater och turnerade land och rike runt, oftast per järnväg eller landsvägsbuss.
Freds röst var ett mäktigt instrument. En orgel som genom sina många pipor brusade visor över landet. Mitt i livet skrev han plötsligt några egna sånger som “Oslo” och översatte Tom Paxtons låt till “Jag ger dig min morgon”. Fred valde sina sånger ytterst noggrant. När Fred tryckte ner alla röstens tangenter stannade världen ett ögonblick.
Författaren och musikern Peter Mosskin berättar hur den hunsade pojken från Norrtullsgatan blev till en av sin tids stora konstnärer. Musiker som spelade med Fred berättar om hur man arbetade tillsammans. Biografin innehåller scener från den stora visvåg som drog igång med Olle Adolphson och Sven-Bertil Taube, förtätades av Fred och Cornelis, svallade vidare med proggen och med Freds unga kollegor på Metronome, artister som Pugh Rogefeldt och John Holm.
Fred Åkerström gick sin egen väg men blev också del av en tid när man sjöng om livet, politiken och kärleken.
