När vi tar på oss skorna kommer Kryckans farsa ut i hallen med en överfull plastpåse i handen.
— Ta med er soporna är ni snälla, säger han. Det är blöjor i så ni får inte ställa dem i trapphuset.
Påsen landar på hallmattan med en tung, blöt duns.
— Vi slänger den från motorvägsbron, viskar jag lite för högt. Fatta när den här spricker på framrutan på en Tesla.
Kryckans farsa stannar till och vänder sig om.
— Vad sa du? frågar han.
— Att det är viktigt att återvinna, svarar jag allvarligt. Miljön är vårt gemensamma ansvar.
Leos familj är i kris. En kris som ingen vill prata om. Leos älskade mormor, punkikonen Jackie, vägrar att erkänna sin alltmer uppenbara demens. Och Leo vill inte heller ta in vad som håller på att hända. När bästa kompisen och bandmedlemmen Kryckan får plats på musikkollo blir Leo ensam. Vad ska hon göra hela sommaren, förutom att undvika det hemska jobbet som pappa har ordnat? Oväntade händelser gör att Leo får hoppa in i punkbandet BULTSAX, tillsammans med några äldre tjejer. Men finns det någon poäng med att bli punkare om ens mormor är det?
En berättelse om alzheimer, punk, vänskap och vad man gör med en hjärna som inte vill gå och lägga sig.
