Mickan är åtta år och räcker inte upp handen så ofta. Men hon är inte så blyg som fröken säger. Det är bara det att hon inte gillar att gå på Natalis Big Bang-kalas, är skiträdd för borrmaskinen i snickis och hatar grejer som är knottriga. En måndag i klassrummet har det varit inbrott. Först ser inte Mickan och hennes klasskompisar det. Fröken tänder lampan och alla går och sätter sig — alla utom Pecka. Han går fram till klassens akvarium i stället och det är då han märker det. Fiskarna är borta. Snart står hela klassen runt det tomma akvariet. Fröken tror att det är Pecka som har tagit fiskarna, men det tror inte Mickan. På rasten pratar alla om fisktjuvarna. Richard och Lacke tror att det är städerskorna som har tagit dem. Inte förrän i sista kapitlet får läsaren reda på vem det är. Mickan är en underbar karaktär som är efterlängtad i böckernas värld. Hon är den lilla, rädda och tysta tjejen som inte tar så stor plats i klassen, men som observerar allt som händer och berättar om de andra på ett otroligt roligt och allvarligt sätt. Emma Adbåge har träffat mitt i prick när hon låter Mickan göra revolt mot alla som uppfattar henne som en blyg tjej som behöver ta för sig mer. Hon tar visst för sig, men på sitt alldeles egna sätt.
