Gustaf VI Adolf bidrog personligen till att rädda monarkin i Sverige när han 1918–1919, tillsammans med bland andra Hjalmar Branting, som kronprins pressade Gustaf V och högern att gå med på en demokratisk rösträttsreform. Hans personliga popularitet gjorde senare att republikfrågan avfärdades från vår nuvarande författning.
Barndomen och relationen till föräldrarna, särskilt till drottning Victoria, var svår. Första hustrun, kronprinsessan Margareta, påverkade honom att bli öppnare och socialt engagerad, men äktenskapet slutade i tragedi en av flera i hans liv, som när äldste sonen omkom i en flygolycka 1947.
Hans andra hustru, drottning Louise, blev ett stort stöd för honom samtidigt som relationen till hans barn försvårades.
Tage Erlander gillade inte kungen från början, men statsministern svängde helt och de fick ett gott samarbete.
Hans insatser för vårt konst— och kulturliv och humanism var betydande och blev en del av vårt kulturarv. Även denna sida av gamle kungen framhävs i boken där även hans dotterdotter, drottning Margrethe II av Danmark, berättar om sin relation till sin morfar och del av glädjeämnena och problemen inom familjen.
