Under den fruktansvärda tågtransporten till Auschwitz är tanken på att få återse sin make Michal det enda som håller Eva Adami uppe. Men vid ankomsten syns ingen Michal till och lägrets brutala verklighet slår undan fötterna på henne. Senare, när Eva ligger darrande och tillintetgjord på sin tunna madrass i lägerbaracken, hörs en viskning. Sofie som ligger på britsen bredvid sträcker ut sin hand och de två kvinnorna blir varandras vänner och förtrogna.
Eva drömmer om att återse Michal, och Sofie vill till varje pris återförenas med sin son Tomas som flyttats till ett barnhem i Österrike. När Eva inser att hon är gravid blir tillvaron svårare och farligare än någonsin men barnen är den sista strimman av ljus och hopp, och de två kvinnorna lovar varandra att alltid skydda dem — vad som än händer.
