Joana Marcús Sastre

Después de diciembre

Berätta för mig när boken läggs till
För att kunna läsa den här boken överför filer i EPUB- eller FB2-format till Bookmate. Hur laddar jag upp en bok?
El tiempo podia transcurrir con mucha mas lentitud al pasarlo mal, Era algo que jenna brown habia podido probar y afirmar. Por eso, un año sin Jack Ross habia sido muy largo, triste y vacio. Pero ahora tenia un nuevo objetivo: Tenia que terminar sus estudios. aunque eso supusiera volver al lugar que tantos recuerdos le evocaba.
Den här boken är inte tillgänglig just nu
547 trycksidor
Har du redan läst den? Vad tycker du om den?
👍👎

Intryck

  • Manuela Sanchezdelade ett intryckför 2 år sedan
    👍Värt att läsa
    💞Full av kärlek
    🚀Sidvändare
    😄Hysteriskt rolig

    Lo ameee, amo a Jack, amo a todos

  • Emily Cetzaldelade ett intryckför 2 år sedan
    💞Full av kärlek
    🚀Sidvändare
    😄Hysteriskt rolig

Citat

  • lupismedinabernalhar citeratför 7 månader sedan
    —No te queda más remedio que cumplir mi norma —concluí—. Nada de Michelle.

    —Pero...

    —Nada de Michelle. ¡Y tampoco puedes llamarme Mushu!

    —¡Eso no era lo acordado!

    —Pero es mi norma. ¿La aceptas o no?

    Pareció que pasaba una eternidad mientras lo consideraba. Entonces, los ojos le brillaron juguetonamente.

    —Muy bien —sonrió ampliamente—. A partir de ahora, solo te llamaré señora Ross.

    🤭

  • lupismedinabernalhar citeratför 7 månader sedan
    —Tienes absoluta y totalmente prohibido llamarme Michelle.

    Hubo un momento de silencio. Él puso un mohín.

    —Pero ¡a mí me encanta llamarte así!

    —Sí, pero a mí me entran ganas de ahogarme en el mar cada vez que lo haces.

    😂

  • lupismedinabernalhar citeratför 7 månader sedan
    —Yo solo quiero imponer una norma —aclaró.

    Lo miré, intrigada.

    —¿Cuál?

    —Quiero que admitas que mis polvos son de diez.

    —¡Jack!

    —¡Admítelo! ¡Tenemos que empezar este matrimonio sin mentiras, Michelle!

    —No es mentira. Es... ocultar la verdad.

    —¡Así que lo son! —sonrió ampliamente—. Lo sabía.

    —Son de nueve y medio.

    —Sí, claro.

    —Nueve noventa y nueve.

    —Son de quince, pero me conformo con un diez.

    —Muy bien —admití—. Son de diez.

    😂❤️

fb2epub
Dra och släpp dina filer (upp till fem åt gången)