Vi som har skrivit den här boken har själva ägnat åtskillig tid och kraft åt att lotsa våra egna ungdomar ut ur det här gränslandet, limbot. Båda har vi också genom åren mött många andra föräldrar vars nästan vuxna barn snubblat på tröskeln till vuxenvärlden och blivit liggande där.
Det är ofta strax efter studentexamen som tillvaron rasar samman. Ilsket fräsande, oförskämda och förslöade men samtidigt förskrämda och förtvivlande tillbringar de dygnet bakom fördragna gardiner framför datorn eller teven.
De pluggar inte, söker inga jobb, motionerar inte, har inga hobbies och umgås allt mindre med både kompisar och familj. Utanför den stängda dörren står föräldrarna och sliter sitt hår. Vad ska vi göra? Varför har det blivit så här? Och hur ska vi kunna hjälpa vår son eller dotter att förmå sig att på nytt ta sig upp i stående och åter beträda vägen framåt?
För dem som vill söka hjälp finns ingen självklar instans att vända sig till. Problemen hör knappast hemma inom vuxenpsykiatrin, inte heller inom socialtjänsten eller beroendevården. Därför skrev vi denna bok för föräldrar att känna igen sig i och få hjälp av. Vi hoppas att den får föräldrarna att känna sig mindre ensamma och mer hoppfulla — för i de allra flesta fall tar de unga vuxna sig ur limbot och vidare i livet.
