Han ställde ner skålen på bordet och stängde dörren med en smäll bakom sig. På tå trippade jag över för att se vad jag fått för mat. Gröt? Jag hade förväntat mig något överblivet ifrån deras pizza. Mungiporna steg och det värkte i hjärtat så mycket som jag älskade honom. Han har ställt sig och gjort gröt till mig trots att han är mitt i ett spel. Han har lagat mat till mig trots att han är upptagen. Ännu en gång påmindes jag om hur lite jag förtjänade honom och hur lyckligt lottad jag var att han hade valt mig. Överlycklig plockade jag upp skålen och trippade tillbaka till min plats innan jag stoppade in en stor sked i munnen för att tysta min kurrande mage. Oj, det var salt! Jag log för mig själv. Jonas kunde verkligen inte laga mat, men han gjorde sitt bästa ändå. För mig. Allt för sent upptäckte jag mitt misstag. Hur kunde jag vara så dum? Jag skulle inte ha ätit upp allt.
