Silja gömmer en morbid hemlighet i sin frysbox, Desiré önskar i smyg att hon blev en manet och Julia anländer till Barnträdgården då de sista fåglarna faller från skyn.
Johanna Holmströms noveller börjar till synes vardagligt men det lurar alltid något oroväckande i periferin. Människornas öden är skickligt sammanlänkande. I boken tickar tiden obönhörligt mot framtiden. Finland befinner sig i utkanten av 2000-talets samhällsförändringar, klimatkriser och pandemier men på 2200-talet har den artificiella intelligensen nästan tagit över och byggt konstgjorda städer för att skydda mänskligheten. Människans förmåga till godhet är sorgligt begränsad — nya livsformer kanske klarar det bättre.
Skrämmande trovärdigt skriver Johanna Holmström om skräck, människorelationer, ondska och den överraskande kärlek som ger ljus.
