Den här natten vaknade både Meja och jag av Beas skärande skrik. Hon satt i sin säng med kudden hårt tryckt mot ansiktet.
— Du drömde bara, viskade jag. Här är ingenting. Bea skakade på huvudet bakom kudden.
— Det var ingen dröm, sa hon tyst. Jag såg henne, på riktigt.
Varför händer det så konstiga saker i rum 213? Rummet som Meja, Bea och Elvira delar på kollot. Varför försvinner deras saker på nätterna? Och vem är den vitklädda flickan som bara Bea kan se?
