De apatiska barnen. Få företeelser har skapat så starka känslor. De uppmärksammades först i början av 2000-talet. Ett hundratal asylsökande barn som slutade att äta, som upphörde att dricka, liggande katatoniska i sina sängar. Som små björnungar som gått i ide. Frågorna var många. Vad är det här? Är barnen sjuka på riktigt — eller handlar det om en stor bluff? Femton år senare är debatten åter igen. Det finns återigen röster som hävdar att manipulation inte är undantaget, utan att hundratals — kanske samtliga — av de upp emot ett tusen barn som hittills uppvisat uppgivenhetssymtom inte alls har varit sjuka. Tiden är med andra ord mogen för en ny utgåva — och en omläsning av — De apatiska, en av 2000-talets mest hyllade — och omdiskuterade reportageböcker. Med ett längre förord av författaren Gellert Tamas.
