Minnet gör det möjligt att röra sig fram och tillbaka mellan sammanhang och erfarenheter. Alla en människas åldrar finns och reflekteras i henne på en och samma gång. Det ställer frågor om identitetens varaktighet. Splittras vi eller rör vi oss ”hem” mot något slags mognad och försoning? Barndomen finns som botten och är, hur den än gestaltade sig, oerhört betydelsefull för oss alla. Men är vi inte fantasilösa i vår vanemässiga övertygelse att det är barnet i oss som självklart skulle utgöra vårt riktiga och sanna jag?
Med utgångspunkt i sitt eget liv, sin mans tragiska historia och sin sons död undersöker Astrid Flemberg-Alcalá i sin nya bok vad minnet, men också glömskan, gör med oss. Hon söker förstå vårt förhållande till minnet, hur vi hanterar det vi minns. Hur införlivar vi våra minnen med det som är och pågår i våra liv just nu?
