«Det rådde inget tvivel längre. Jag var fri. Fri att gå genom en svagt uppåtlutande korridor, vars väggar såg ut som ett på något mirakulöst sätt lodrätt stillastående vatten. Jag hoppades verkligen att den nyvunna friheten förr eller senare skulle visa sig vara något mer än så.»
En tidsresenär, doktor Weiss, ger sig ut på en halsbrytande jakt efter Järnkronan, Fredegesiusbrödernas förlorade intelligensförstärkare. Sökandet för honom till jungfruliga landskap i en avlägsen framtid, till livsfarliga sagoskogar och obegripliga museer långt efter människans tid, men också till förindustriella skeppsvarv, det sena 1800-talets Potsdam och 1950-talets England.
Lars Gustafssons postuma Dr Weiss sista uppdrag är en roman i vilken en av våra riktigt stora författare spelar ut hela sitt register. Den färdigställdes kort före hans död och kan läsas som en färgrik och spännande framtidsberättelse, men också som ett slags coda, eller som ett enda utdraget, febrilt, drömlogiskt ögonblick, en ekokammare där tankar från hela författarskapet en sista gång får mötas och brytas mot varandra.
