I Anton Tjechovs novell, Fästmön, står den unga Nadja i centrum. Nadja ska snart gifta sig men känner tvivel såväl över det förestående bröllopet som över sin plats i tillvaron. Hon längtar bort, till det obundna livet i Moskva, men tvekar länge att ta det sista, omvälvande steget. Novellen skrevs och publicerades första gången 1903 och blev Tjechovs allra sista.
Tjechov är inte bara den mest spelade och inflytelserika dramatikern efter Shakespeare — med klassiska pjäser som Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården — utan även en av världslitteraturens främsta och mest produktiva novellförfattare. Många har influerats av hans till synes enkla, lågmälda stilkonst — de lätta penseldrag och diskreta gester som är så karaktäristiska för den tjechovska stilen.
Fästmön ges nu ut av Novellix i en nyöversättning av Alan Asaid den första svenska översättningen på över 90 år.
Genom det stora gamla fönstret syntes trädgården, de avlägsna, blomstertunga syrenbuskarna, dåsiga och vissna i den kyliga luften; och en dimma, alldeles vit och tät, drog sig tyst fram mot syrenerna, ville hölja in dem. Sömniga råkor kraxade i de avlägsna träden. Gode Gud, varför är jag så ledsen? Möjligen känner varje fästmö så inför sitt bröllop. Vem vet! Eller var det Sasjas inflytande? Men Sasja hade ju under flera år malt på om ett och samma, som om han läst innantill, och när han talade lät det alltid så naivt och konstigt. Men varför kunde hon inte sluta tänka på Sasja? Varför?
Novellix ger ut noveller; nyskrivet och klassiker, en novell per bok. Du kan även prenumerera på dem. Läs mer på novellix.se.
