Anna Maria Berg — Sveriges mest legendariska seglare, internationellt känd som Ami the Iceberg — efterlämnade en rik litterär kvarlåtenskap från ett dramatiskt liv till sjöss och hamn. Hänsynslös var hon mot sina konkurrenter, och än hänsynslösare var hon mot sig själv, i en kompromisslös kamp att korsa oceaner i alldeles för bräckliga farkoster.
Triumfer och katastrofer, hård sex och unga män, droger och dråp förde henne genom livet med en kulings kraft. Den uppslitande tragedi hon i unga år drabbades av bar Ami i hemlighet. Det var ett sår som aldrig skulle läka, på sin höjd blekna inför stormens vrede.
Det är tveksamt om manuskripten hade kunnat publiceras under Amis livstid utan att ha resulterat i juridiska konsekvenser. Texten skulle ha fört henne i fängsligt förvar, långt från Havet. Men det var så hon skrev, så hon levde.
Eller som Ami the Iceberg själv formulerade sitt livs motto:
Jag måste ha Havet om jag inte skall dö!
Per Simonsson har sedan debuten med Hästlatituder (1983) utgivit ett tiotal böcker, ofta med koppling till havet, och utnyttjar nu sin erfarenhet av att segla på små och stora hav till att skriva en saltstänkt berättelse om besattheten i Havet.
