I essän Socialismen och människoanden försvarar Oscar Wilde individualism och strävan efter personlig frihet. Med sin sedvanliga skärpa och kvickhet argumenterar han för socialismen som ett medel att nå dessa ideal. Han utforskar också det i hans ögon olyckliga förhållandet mellan kapitalism och altruism, där alltför många människor ser sig manade att bistå andra vilket gör att kapitalismens orättvisor inte blir lika tydliga som om de avstått. Wildes idéer är lika tankeväckande idag som när essän skrevs 1891, och fortsätter att utmana alla som intresserar sig för konst, samhälle och individens sökande efter mening.
I översättning av Z. Höglund.
OSCAR WILDE [född 1854 i Dublin, död 1900 i Paris] var en irländsk prosaist, dramatiker, essäist och poet. Wildes betydelse som symbol för förföljda homosexuella i världen är omätlig. Wilde själv dömdes till fängelse och straffarbete, verken bojkottades, dramatiska uppsättningar lades ner och han smutskastades offentligt. De mest berömda prosaverken är den faustiska romanen Dorian Grays porträtt [The Picture of Dorian Gray, 1890] och den självbiografiska boken om domen och fängelsevistelsen, De Profundis [1905].
