FÖRRÄDERIET, Del 2 (Kap 5–10) är Veronikas berättelse om hur samhället, som ska vara vårt skyddsnät, kan svika när vi som mest behöver stöd. Beteendeteorier verkar ha fått fäste i utredningssystemet, teorier som inte har mycket med verkligheten att göra, utan endast är till för att skydda förövaren. Institutionssituationen som läsaren kommer att få ta del av i denna bok, ger en horribel bild. Personal avlöser personal, tiden bara går och kraven som ställs från socialtjänsten verkar grunda sig i förövarens världsbild. Sättet som barnen och Veronika blir behandlade på, skulle knäcka vilken stark person som helst. Dessutom hänger en ständigt närvarande och ökande ovisshet över familjen. Får det gå till så här?? Hur många barn är drabbade? Har vi verkligen ett samhälle som inte bara upprätthåller utan till och med främjar våld?
