Under sitt långa liv har Sture Linnér haft glädjen att i olika delar av världen få möta ett antal människor som alla haft ett gemensamt: de har ägt en inre kraftkälla som givit dem viljan och förmågan att gå ut ur sig själva, sprida värme och ljus omkring sig, få andra att växa. I Ingen människa är en ö berättar Sture Linnér om sina oförglömliga möten med: Generalen Törngren (Stures mentor under beredskapen) Syskonen Scholl i München under andra världskriget Stures grekiske chaufför (under den tyska ockupationen av Grekland) En flyktingflicka i Kampuchea under Pol Pot-väldet Dag Hammarskjöld Seferis (grekisk poet som fick Nobelpriset 1963) Max Hayward (brittiskt språkgeni) Bang (Barbro Alving) Allan Edwall Pramoedya (indonesisk författare och frihetskämpe) «Ingen av de porträtterade är fortfarande i livet, men alla känns de förunderligt levande i mitt sinne. Varför? Därför att de trots alla olikheter sinsemellan ändå ägde något gemensamt: en inre rikedom, en andlig storhet, ett lugnt vilande i sig. Och därför att de på ett sällsamt sätt förmådde dela med sig av denna sin själsliga styrka, skänka andra något av sin egen kraft. De lärde mig något som varit mig till stor tröst i mörka stunder: varje människa, ung eller gammal, har möjlighet att, oavsett ställning i samhället, göra en viktig insats till hjälp för andra. Vännerna jag berättar om har för mig varit av livsavgörande betydelse och jag är lycklig att få hylla deras minne.»
