Någon djuplodande och bred kunskap om människan och hennes existentiella belägenhet syns knappast i debatten idag, även om en och annan förkämpe gör vad som står i deras makt för att få upp frågorna på agendan.
Vår tid är på samma gång trendkänslig och ytterst beroende av vetenskaplig evidens, men de grundläggande existentiella frågorna består: Hur har jag det med mig själv? Hur har vi det hemma och på jobbet? Hur ser jag på framtiden? Vart är jag på väg? Vilken människa vill jag vara? Vilket blir mitt nästa avgörande steg?
Det är först när vi verkligen förstår en situation och hur den har vuxit fram som vi kan bilda oss en uppfattning om vilka åtgärder som fordras för att kunna ändra den till det bättre. Och det är först när vi förstår vår situation och hur den har uppkommit som vi ärligt kan svara på frågan: Vad vill du — egentligen?
I sin bok berör Erica Falkenström dessa djupa allmänmänskliga erfarenheterna som många människor har svårt att sätta ord på.
På ett konstruktivt sätt kopplas frågor om hälsa, psykisk utmattning och känslor av otillräcklighet till våra drömmar, upplevelser av mål, mening och inflytande i tillvaron. Vi får hjälp att ställa oss de rätta frågorna för att hitta fram till svaren. För ytterst är det vi själva som har ansvaret för våra liv.
