Finska inbördeskriget

«Berglunds och Sennertegs bok är en lika klargörande som obehaglig läsning om ett stycke sällsynt mörk nordisk samtidshistoria.» — Borås Tidning

«Med hjälp av ögonvittnesskildringar och arkivstudier har författarna lyckats skapa ett imponerande storverk som råder bot på okunskapen.» — Ingalill Mosander, Aftonbladet

I januari 1918, bara några veckor efter självständigheten, störtades Finland in i ett skoningslöst inbördeskrig mellan «röda» och “vita”. Med 40 000 döda på bara några månader till följd av strider, mord, svält och sjukdom blev det Nordens dittills blodigaste konflikt, enbart överträffad av andra världskriget.

Hundra år har gått sedan denna tragedi. I Finland skapade kriget ett trauma som är kännbart än i dag. Samtidigt är det så gott som bortglömt i Sverige, trots att hundratals frivilliga svenskar reste över Östersjön för att slåss, och trots att hela den samtida svenska debatten kom att kretsa kring detta krig — ett krig som dessutom nästan fick en svensk regering att falla.

Med hjälp av ögonvittnesberättelser och arkiv skildras här inte bara hur detta krig kom att forma Nordens historia utan också hur åtskilliga av de svenska befäl som tjänstgjorde på den vita sidan sedermera kom att hamna på ledande positioner i Sverige, där de kunde påverka säkerhetspolitiken under andra världskriget och kalla kriget.

Tobias Berglund är forskare i modern politisk historia vid Uppsala universitet. Han har tidigare varit verksam vid bland annat University of California i Berkeley.

Niclas Sennerteg är författare och journalist och har skrivit flera uppmärksammade historiska böcker, senast Hakkorset och halvmånen — nazister i Mellanöstern. Tillsammans har de tidigare skrivit Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga.

Fem saker du inte visste om finska inbördeskriget

1) Det är Nordens näst blodigaste konflikt, efter andra världskriget. Förutom cirka 40 000 döda, resulterade kriget i närmare 80 000 fängslade och många tiotusentals flyktingar, föräldralösa och invalider. På bilden, stupade i slaget om Tammerfors, inbördeskrigets avgörande drabbning.

2) Bland de inhemska, finska, vita styrkorna, fanns också beridna förband. I likhet med fotsoldaterna fick även de i ofta skaffa sin egen utrustning.

3) Den vita regeringen och högkvarteret kom att bli huvudmotståndare till den svenska sidan under den komplicerade konflikten på Åland vårvintern 1918. I den militära interventionen på ögruppen satte Sverige in de bästa sjöstridskrafterna och en avsevärd del av antalet mobiliserade i landet. På bilden en svensk kulsprutetropp på isen utanför Eckerö på Åland.

4) Ett stort antal barnsoldater (och då inte bara 16–17-åringar utan betydligt yngre barn) deltog i kriget på båda sidor. På en bild av den svenska brigaden tagen inför segerparaden i maj 1918 syns den 10-årige finske scout som var knuten till brigadens kulsprutekompani och där agerade tolk och ordonnans. Han kom att bli något av brigadens “maskot” och fick alltså stå bland befälet på gruppbilden. Officerarna i mitten bär svenska brigadens egna, specialdesignade mössa.

5) Bland finska nationalistiska aktivister sågs inbördeskriget endast som en del av en större nationell “mission” under vilken Finland skulle uppnå sin «naturliga utsträckning”. Den finska regeringen ville också utnyttja den kaotiska situationen i Ryssland. Därför skickades ett antal halvprivata militärexpeditioner över ryska gränsen 1918–1922. När dock Murmanskbanan hotades under den sista, så kallade karelska expeditionen, satte en då stärkt sovjetmakt hårt mot hårt. En sovjetrysk propagandabild manande till försvar mot vad som uppfattades som finsk aggression.

«Niclas Sennerteg och Tobias Berglund vill ge oss den stora bilden, berätta och klargöra orsakerna bakom finska inbördeskriget, redovisa mekanismerna bakom den olyckliga upptrappningen som ledde till det extremt blodiga och brutala krig som i stort sett kom att utspela sig på vår bakgård de blir som allra bäst när de söker sig ner på mikronivå, läser brev, dagböcker, redovisar vittnesmål från svenskar på plats, frivilliga, korrespondenter, journalister.» — Johan Croneman, Dagens Nyheter

«vill råda bot på den förbryllande okunskapen om vårt grannland Kriget sätts också in i en internationell kontext; i en värld av sönderfallande imperier växer två rörelser fram. En nationsbyggande, ett land och dess folk oavsett klass, den andra socialistisk för ett jämlikt samhälle oavsett nation Stridernas själva förlopp skildras detaljerat och ögonvittnen till både röd och vit terror får kriget att på många vis påminna om nutida inbördeskrig; arméer av amatörer med hatet till en demoniserad motståndare som drivkraft Berglund och Sennerteg bemödar sig om en opartisk och nyanserad hållning, öser ur såväl äldre som nyare källor. De problematiserar den hyllande mytbildning runt de vitas ledare Mannerheim som ensidigt framhåller den röda terrorn men förnekar den vita. Och redovisar det nya — länge kontroversiella — ifrågasättandet av den historiesynen. Men den mänskliga tragedin överskuggar till slut allt.» — Maria Edström, Expressen

«Välskrivet, väldokumenterat och väldisponerat… Den främsta behållningen av Tobias Berglunds och Niclas Sennertegs bok är den detaljerade beskrivningen av hur våldet långsamt eskalerar under 1917, för att till slut förgifta hela samhället. Sakta men säkert blir situationen allt mer explosiv och hatisk. Politiska motståndare förvandlas till omänskliga fiender, till djur som ska slaktas. Det påminner om utvecklingen i Rwanda och Bosnien under senare delen av nittonhundratalet. Tobias Berglunds och Niclas Sennertegs bok blir därför en skrämmande påminnelse om hur lätt våld föder nytt våld, och om hur svårt våldet är att stoppa när det väl släppts loss.» — Mattias Hagberg, Göteborgs-Posten

«Berglund & Sennerteg har skrivit en bok som kronologiskt skildrar hela inbördeskriget och vars syfte är att 'förklara finska inbördeskrigets orsaker, förlopp och konsekvenser', vilket för mig också är en ambition som man på ett utmärkt sätt lyckas med.» — Björn Sandmark, Dala-Demokraten

«Det är en grundlig genomgång av krigets bakgrund, förlopp och efterspel. Här skildras också den svenska hållningen under kriget och de svenska frivilliga som deltog. Författarna ger en briljant och delvis skakande skildring av ämnet, sådant det framstår i dagens forskningsläge. De bidrar själva med ny forskning i arkiv och tidens svenska och finska tidningar.» — Josef Rydén, Jönköpings-Posten

«Sätter in inbördeskriget i sitt sammanhang och ger oss detaljer… Det är tre fotografier på sidan 334 i Berglund och Sennertegs bok om finska inbördeskriget som gör allt faktamaterial mänskligt begripligt.» — Dag Sandahl, Nyheterna Östra Småland

«en mycket god översikt av det finska inbördeskriget 1918. De placerar på ett utmärkt sätt inbördeskriget i sitt historiska sammanhang med utgångspunkt i det första världskriget och med bakgrund i den ryska revolutionen… Boken är lättläst för en bred historiskt intresserad allmänhet och bidrar till att levandegöra Finlands historia för en svensk läsekrets.» — BTJ «… för den historielöse som vill ändra på sin ignorans. Men boken kan också tjäna som en slags framtidsbild av hur det kan bli igen. Ty ute i världen är det fler som dör en våldsam död inom sitt lands gränser än som dör i konflikter mellan länder.» — Stig-Björn Ljunggren, Piteå-Tidningen

«För den som vill få en introduktion till det knappa halvår då den nyfödda republiken Finland för 100 år sedan höll på att slitas i stycken har Tobias Berglund och Niclas Sennerteg skrivit en kunnig och välskriven vägledning.» — Lars Ericson Wolke, professor i historia vid Försvarshögskolan, i Clio