Dr Arne Runeberg från Helsingfors gjorde 1952 en resa i Tornedalen. Han visste inte mycket om oss, inte mer än vad han läst i Suomen heimot (Finlands stammar) som var en nationalistisk storfinsk tidning.
Vad såg han? Vad upplevde han?
När han betraktade den västra sidan av Torne älv kände han sig som i Lewis Carrolls Alice i Underlandet. För ögat såg den svenska sidan exakt likadan ut som den finska. Men det visade sig att där fanns en spegel och ett land bakom spegeln: svenska Tornedalen; några hundra meter bort, så nära och ändå på något sätt så ouppnåeligt. Så nära och så ouppnåeligt. Så annorlunda och så likt.
Denna essäbok är något av en Carrolls spegel: en rik och djup källa till kunskap om den tornedalska kulturen, dess språk som sedan år 2000 är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.
