Stjärnorna sitter i min hand innehåller dikter som på ett känslosamt och trösterikt sätt beskriver hur sorg kan kännas. Dikterna är skrivna under det år som Lotta Lönnbäcks mamma kämpade och levde sin sista tid, med sina nära och kära nära sig, med många skratt och fina minnen, ända in i det sista. ”Hennes sista tid blev väldigt innerlig och kärleksfull. Trots att det var mycket svårt att hålla skenet uppe ibland, så orkade vi alla göra det för hennes skull. Att skriva ljusa och vackra dikter om ett så svårt ämne som döden blev en tröst mitt i det svåra”, säger Lotta. Hon vill nu att dikterna ska skänka tröst till andra i sorg därför att det lättar bördan när orden kan bära sorgen. Författarens intäkter från boken går till ALS-forskning.
Den grå skyn blir suddiga skuggor.
Silverskuggor i gränslandet.
Luften doftar sött av multnad jord.
Silverdroppar blänker på min hud.
Jag är bar,
bar som sorgen är.
Jag känner hur tårarna iklär mig deras skrud,
med värme från din andedräkt.
