De legendomsusade riddarna känner vi numera bäst genom populärkulturen. Men hur var de i verkligheten? Och vad har de lämnat efter sig?
Det märkliga med riddarna var att de förväntades vara krigare och gentlemän på samma gång oövervinnliga på slagfältet och outtröttliga i korståg, men också fromma i kyrkan och belevade vid hovet. När de började framträda som grupp led Europa av otyglat våld, och den höviska kulturen utvecklades kring dem, med mildare ideal för en ny tids krigare. En hel litterär tradition uppstod som förevigade de höviska riddarna men hur vanliga var de i verkligheten?
Här får vi följa riddarna från vaggan till den ofta tidiga och våldsamma graven. Vi besöker dem i borgen, i krig, på tornering, i ordenssalen och i möten med såväl fiender som sköna damer. Det visar sig att deras leverne skilde sig ganska drastiskt från populärkulturens bild, liksom från den höviska bilden. Men en sak är samtidigt säker: även om den höviska kulturen kunde stanna vid tomma ideal har dessa ideal varit sällsamt långlivade. Ja, kanske just kärleken, av allting, är det som överlevt längst av de krigiska riddarna?
