Att konstruera en sonett är ett komplicerat poetiskt arbete med strikta regler kring rimflätning och takt. Att konstruera en sonettkrans på 15 sonetter där den avslutande mästarsonetten består av första raden i var och en av de 14 andra, samt att slutraden i varje enskild sonett också inleder den efterföljande är i princip omöjligt. Ändå är det vad Olivia Bergdahl gjort.
Resultatet är feministisk utvecklingsroman i kortformat. En text som vill berätta om hur det är att växa upp, men också att möta en värld som inte låter alla infria sina drömmar, som att bli: sjöman och cowboy, musiker, artist! Och delfinskötare och målvakt i IFK, eller brandman, bonde, ett eget kontor, visst sade jag författare och nån sade journalist, publiceras i the guardian, die zeit, le figaro!
Det är dessutom en text om hur världen, inte bara den egna utvecklingen, går en annan väg än den man tänkt. Det är en bok om vad vi fått av tidigare generationer och vad vi vill och kan lämna efter oss.
Barnet är en magisk liten pärla på endast 15 dikter och ett drygt trettiotal sidor, men den rymmer ett liv, en poetisk vilja och den visar var rimflätningens och feminismens skåp ska stå.
