Hur många ”jag” kan en människa ha? Kan de komma i konflikt med varandra? Behöver vi tycka om dem alla?
Frågan är den röda tråden i Åsa Nilsonnes skildring av hennes liv mellan elva och femton års ålder. När hon var elva flyttade familjen från Beirut till Addis Abeba i Etiopien där hennes far hade blivit ny svensk ambassadör. När hon var femton började hon på internatskola i Sverige. Hennes familj flyttade vidare till Bangkok.
Åsa Nilsonne är psykiater och psykoterapeut och har forskat på det självbiografiska minnet. Nu lägger hon sitt eget liv under luppen. Kan åren i Addis Abeba ha format den person hon är i dag? Hur gick det i så fall till?
Hur kan vi bäst förhålla oss till vår uppväxt, oavsett hur den sett ut? Hur kan vi hitta en mer vuxen blick på våra föräldrar? De är ju, och har alltid varit, mer än just föräldrar, vilket inte syns ur barnets och ungdomens perspektiv
Och hur kan vi bli sams med den vi blev? Den som kanske varken föräldrarna eller vi själva tänkte att vi skulle bli?
Boken handlar även om språk. Hur språket skapar och begränsar oss. Hur är det att vara två— (eller tre— eller fyra— ) språkig? Boken följer en berättartradition om språk och kultur som rymmer författare som Jean Rhys, Marguerite Duras, William Boyd, J. M. Coetzee, Derek Walcott och Franz Fanon.
