Det finns en rytm i unga Paulas liv som gör tillvaron tydlig: måltiderna runt matbordet, skidturerna i skogen, somrarna i stugan, besöken hos mormor på ön. De viktigaste människorna i hennes liv är mamma, pappa, syster och bror. Och Karen, hennes bästa vän. Paula tycker om sitt liv.
Men något händer den sommaren då Paula hittar en korg med brev som mamma har skrivit till sin mamma, Paulas mormor. Under stigande fasa läser Paula om familjens liv och känner inte igen sig i någonting av det som beskrivs. Breven är fulla av lögner. Att mamma kan förställa sig så, sälja ut Paula för att vinna sin egen mors gillande, kommer som en chock.
Hur ska hon bära det hon nu vet? Hon står på tröskeln till att bli vuxen och världen har visat sig för henne som en både underbar och förfärlig plats. Paula vill inte börja ljuga om sitt liv.
Vigdis Hjorths roman om barndomens sista sommar är en stillsamt glödande berättelse. Paulas uppvaknande till att sanningen inte är ett absolut värde är berättad med ett allvar perfekt stämt mot tonåringens. Femton år behandlar koncentrerat flera av de motiv som författarskapet har kretsat kring, inte minst kampen med att bli sin egen, genom att först våga bli ensam.
