Det är hösten 1945. Den unga missionärsfamiljen har suttit fast i Kongo under hela kriget, nu kan man äntligen fara hemåt igen. Pappa, den levnadsglade och trosvisse missionären, mamma lärarinnan, betydligt ängsligare, storasyster och storebror. Och så romanens berättare, ett foster, som inifrån värmen i moderns mage känner av och reflekterar över resans mödor. Med ett saktmodigt portugisisk skepp norrut längs Afrikas kust till Lissabon och vidare med tåg genom ett krigshärjat Europa.
Där i den trygga livmodern, formulerar författaren som foster sin livsfilosofi. Om berättandet, om ängslan, om Guds distraktion och människans villkor.
