Svetlana Aleksijevitj

Bön för Tjernobyl

Berätta för mig när boken läggs till
För att kunna läsa den här boken överför filer i EPUB- eller FB2-format till Bookmate. Hur laddar jag upp en bok?
NOBELPRISET I LITTERATUR 2015
Tjernobyl. Ordet är synonymt med den stora kärnkraftsolyckan år 1986. Men vad vet vi om människorna som upplevde katastrofen? Om dem som lever med följderna? Eller om djuren? I tre år reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i »Tjernobylvärlden« och intervjuade hundratals människor. Resultatet blev en rad psykologiska porträtt och litterärt bearbetade monologer, som tillsammans bildar »en krönika över framtiden«. – Denna utgåva är den kompletta versionen från 2005 med drygt en tredjedel mer text och ett nyskrivet förord från 2011.
KRITIKERRÖSTER


»Aleksijevitj återger människornas tankar, skriver ut deras gråt, fäster till och med stumheten på papper. Orden tränger likt strålarna ända in i märgen.«
Maria Hamberg, Allehanda


»Svetlana Aleksijevitjs monumentala bokprojekt Utopins röster liknar inget annat.«
Christian Swalander


»… jag vill också att alla som själva skriver ska ta till sig det här sättet att skriva … att riva bort oväsentligheterna i en utdragen sanningsprocess och sen bygga ihop det som är kvar till ett helt annat slags språk. Där själva stenarna ropar. Och där ensamheten och tystnaden är överväldigande.«
John Swedenmark


»Svetlana Aleksijevitj skriver stor litteratur. Det visar den utvidgade nyutgåvan av Bön för Tjernobyl om följderna av kärnkraftsolyckan.«
Mats Granberg, NorrköpingsTidningar


»Boken är en del av den kulturgärning förlaget Ersatz gör när hela den svit på fem böcker som Aleksijevitj kallar Utopins röster blir tillgänglig på svenska.«
Gunnar Bergdahl, Helsingborgs Dagblad
Den här boken är inte tillgänglig just nu
373 trycksidor
Ursprunglig publicering
2013
Utgivningsår
2013
Översättare
Hans Björkegren
Har du redan läst den? Vad tycker du om den?
👍👎

Citat

  • Inge Brynhagenhar citeratför 5 år sedan
    Vi kan inte längre – som figurerna i en Tjechovpjäs – tro att människan kommer att vara en storartad varelse om hundra år! Den framtiden har gått till spillo. Efter hundra år fanns Stalins Gulag, Auschwitz och Tjernobyl – och 11 september i New York… Det är ofattbart att allt detta har kunnat sjunka in i en enda generations medvetande och rymmas där. Till exempel hos min åttiotreårige far. Det är ofattbart att människan har överlevt!
  • Inge Brynhagenhar citeratför 5 år sedan
    Det förflutna har visat sig hjälplöst, och av våra kunskaper är det bara kunskapen om vår okunskap som har klarat sig helskinnad.
  • Inge Brynhagenhar citeratför 5 år sedan
    Hittills har vi använt oss av urgamla begrepp som »långt borta« – »nära« och »de våra« – »de andra«… Men vad betyder långt borta eller nära efter Tjernobyl, när Tjernobylmolnen redan efter tre dygn seglade fram över Afrika och Kina? Världen visade sig vara så liten, det var inte samma värld som på Columbus tid. Det var inte den oändliga världen. I dag har vi en helt annan föreställning om rymd och vidd. Den tidigare har havererat. Och dessutom… De senaste hundra åren har människan blivit mer långlivad, men likafullt är hennes livstid obetydlig och kort jämfört med radionuklidernas här på vår jord. Många av dem kommer att finnas kvar i årtusenden. Det är ett avstånd som vi inte förmår överblicka!

I bokhyllorna

fb2epub
Dra och släpp dina filer (upp till fem åt gången)