Max och Pip har ett sådant där förhållande som alla vill ha. De älskar och stöttar varandra och har det genuint bra tillsammans. De är helt enkelt “det perfekta paret” och lyckan är total när de får sonen Dylan.
Det visar sig dock tidigt att Dylan lider av en aggressiv form av cancer. Vid tre års ålder har han kraftiga hjärnskador och är mycket illa däran. Dygnet runt kretsar föräldrarnas liv kring sjukhusbesök, behandlingar och anpassningar.
En dag får de ett ohyggligt besked: Dylan kommer aldrig att kunna leva något som ens liknar ett fullvärdigt liv. Max och Pip ställs inför ett helt omöjligt beslut och som om inte det vore nog är de, för första gången någonsin, inte överens. De vill inte samma sak. “Det perfekta paret” glider allt längre ifrån varandra samtidigt som avgrunden öppnar sig under dem.
