En dag när Åke är ensam hemma hör han konstiga ljud utifrån loftgången. Mitt emot ytterdörren står Åkes snowracer med en gammal trasmatta över. Det rör sig under mattan, och en blek hand sticker fram. Det är den blekaste hand Åke någonsin sett. Under trasmattan sitter en ängel! Hon är ett mysterium. Hon kan inte prata, men hon verkar förstå det mesta han säger. Åke och ängeln har det ganska mysigt, de dricker o'boy och äter mackor. Men så dyker en knallröd figur med gula ögon och illrosa klänning upp. Hon verkar vara ute efter ängeln. Det enda hon verkar vara rädd för är en stor vit fjäder som kommer från ängeln. Men frågan är om djävulsflickan är så ond som Åke först trott. Hennes ansikte förvandlas plötsligt till Martins. Martin, den vidrigaste killen i hela skolan. Han har fått för sig att Åke är den mesigaste killen som finns. Men han är inte lika taskig mot honom som mot Sören, i Åkes parallellklass.
Helena von Zweigbergks textboksdebut är en spännande och träffsäker historia med lite magiska inslag. Temat är klassiskt: det handlar om ont och gott, om hämnd, om att det goda faktiskt alltid segrar. Och det kan ju faktiskt vara tillåtet att ta till ett djävulskt knep ibland. Den vänder sig till tjejer och killar i åtta— till elvaårsåldern.
