ALFONS ANDERSSON befinner sig i ett isande helvete. Platsen är Spanien i februari 1938. Han fruktar för sitt liv. Framför sig har han en kulspruteskytt, bakom sig en sårad kamrat som ropar efter hjälp. Det är snö och bitande vind i bergen. Han har »lärt sig att frysa« i de uppländska skogarna, men detta är en kyla som går utöver allt annat han upplevt.
1936 hade general Franco gjort uppror mot den demokratiskt valda republikanska regeringen. Tre år av inbördeskrig, och därefter decennier av fascistiskt styre, följde. Alfons Andersson var en de tiotusentals som från hela världen frivilligt reste till Spanien för att ansluta sig till de Internationella Brigaderna. Många blev kvar i den spanska jorden.
Femtio år senare plockar Alfons Andersson fram sina nötta dagböcker från Spanien. Det är stundtals plågsam läsning, men fram stiger de gamla kamraterna och påminner om att kampen mot fascismen var nödvändig att föra.
Att skjuta hästar är en svindlande roman som följer en grupp brigadister i reträtten genom Aragonien, fram till floden Ebro. Det är en strapatsrik och farofylld marsch där vänskap och politiska lojaliteter ställs på hårda prov.
Kjell Erikssons på en gång brutala och vackra skildring av ett krig visar hur mycket människor kan vara beredda att offra och hur mycket vi kan göra i solidaritet med varandra om vi bestämmer oss för det.
