Hur överlever man en uppväxt där alla verkar tycka att man är konstig?
Det är nittonhundrasjuttiotal. Mirandas mamma ser henne som destruktiv, pappan är sällan hemma, i skolan betraktas hon som konstig. Denna utsatta uppväxt överlever Miranda genom fantasier och hemliga riter. Och genom att alltid teckna. Men till slut brister det. Utsattheten och avsaknaden av närhet driver henne att göra något desperat.
Alltmer isolerad söker hon sedan läkning i ett eget inre sagorike och den detaljrika bildberättelsen om det. Först med klokt stöd från andra än föräldrarna kan hon också ge sig ut i världen, och på folkhögskolan Alvavik får hon kontakt med andra som inte stämmer med mallen. Men hon lever med ständiga kollisioner mellan egna fantasier och yttre verklighet. Och konfrontationerna med modern accelererar till ett dramatiskt slutspel. Hur kan man begripa den form man stöpts i? Vad ser Miranda när hon långt senare ser tillbaka?
Inger Edelfeldts utvecklingsroman för tankarna till hennes litterära rötter med de mycket omtyckta och omtalade böckerna Duktig pojke (1977) och Kamalas bok (1986). Om snö och guld är en bok som hyllar skapandet, den djupa existentiella nyfikenheten och den blandning av sårbarhet och styrka som gör oss levande. Det är också en bok som inbjuder till funderingar kring det som numera kallas psykisk ohälsa.
