Simon vet hur knuffar och armbågar känns, men inte hur man ger igen. Och han vet hur det känns att längta sönder sig efter någon som inte längtar tillbaka.
Siw skäms för allt sitt namn, sin familj, sig själv. Hon vet också hur det känns att längta sönder sig men efter någon hon inte borde längta efter.
Simon och Siw träffas på sommarlovet mellan åttan och nian och blir kära, men när semestern är slut tappar de kontakten. Första dagen i skolan kan Siw knappt tro sina ögon Simon står i dörren och ska börja i hennes klass. Det hade kunnat vara helt fantastiskt, men coola Evelina bestämmer att Simon är ful och en tönt som man inte kan vara med. Siw förstår att hon måste glömma Simon ju fortare, desto bättre. De fula och konstiga får hitta andra fula och konstiga att vara med. Det är så världen fungerar, det är inte hennes fel.
I den här relationsrysaren får vi omväxlande följa Simon och Siw. Ingrid Olsson är fenomenal på att gå rakt in i sina huvudpersoner och skildra det mänskliga psyket med knivskarp trovärdighet. Här härskar högstadiets hårda lagar, ett system som sitter i ryggraden på de som går där. Cool + cool = sant. Inget annat är möjligt.
