Denna andra undersamling, kallad The Middle Fifty, innehåller femtio suttor och är indelad i fem kapitel: kapitlet om familjeöverhuvuden, kapitlet om bhikkhus, kapitlet om asketiker, kapitlet om kungar och kapitlet om brahmaner. Fortsättningsvis kompletterar den tidiga självbiografin suttorna MN 85 Med prins Bodhi och MN 100 Med Saṅgārava. Sammanlagt finns det fem suttor som centrerar och ger ett historiskt sammanhang till Buddha. Den ihärdiga upprepningen visar på deras betydelse. På den falska sidan sticker suttorna MN 91 och MN 92 ut, där Buddha verkar fast besluten att visa sin penis med fimos och sin mycket långa tunga med vilken han kunde rengöra sina öron. Allt för att bekräfta att han enligt uppgift hade de legendariska 32 märkena hos den store mannen, en myt som tydligen går tillbaka till Gilgamesh. MN 95 insisterar på det igen. Också förvånande i MN 84 Samtalet i Madhurā och MN 94 med Ghoṭamukha är insisterandet på att ta en utdöd Buddha som mästare i ett par extemporala suttor med främlingar i huvudrollerna där handlingen utspelar sig vid en obestämd tidpunkt efter Buddhas parinibbāna.
