Jag var skakad efter att, som åhörare och journalist, bevittnat den första politiska rättegången i modern tid i Sverige, januari 2020. En brottmålsrättegång där åsikter och inte handlingar nagelfors. En rättegång som inte alls borde ha ägt rum i demokratin Sverige. Åsikter ska debatteras på en annan arena än domstolen i ett land med stolta traditioner av yttrandefrihet.
Det före detta S-kommunalrådet i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, hade enskilt åtalats av aktivisterna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil från cellen Muslimska Mänskliga Rättighetskommittèn, MMRK, för grovt förtal med hatbrottsmotiv.
För första gången i Sverige användes nu, det som i engelskspråkiga länder kallas “Lawfare”. Det vill säga att kriga med juridiska medel. Att med hjälp av domstolen tysta och krossa meningsmotståndare.
Stämningen i sal 29 i Göteborgs Tingsrätt var förtätad under de två rättegångsdagarna. Varenda åskådarplats var upptagen. I boken «Den politiska rättegången - Kampen om yttrandefriheten” skildras upprinnelsen till rättegången. Vilka politiska krafter som var i rörelse och som samverkade, krafter som i grunden vill stöpa om samhället som vi idag känner det. Den göteborgska kulturvärlden och media hade stor betydelse för förloppet — varför? Sist men inte minst Ann-Sofie “Soffan” Hermanssons envisa kamp mot extremismen och för själva fundamentet för vår demokrati - yttrandefriheten.
