Översättaren och litteraturkritikern Jan Stolpes förord till Witold Gombrowicz Trans-Atlantic.
Om Trans-Atlantic:
När Polen invaderas och andra världskriget bryter ut befinner sig den polske författaren Witold Gombrowicz i Argentina, helt avskuren från hemlandet. Utan pengar i främmande land och omgiven av landsmän vars stela patriotism han inte kan dela tvingas han möta den nya tidens våld.
Ungefär här upphör likheten mellan verklighetens och diktens Gombrowicz. Trans-Atlantic är en satir, en språkfest, en skröna, ett fantasifoster, ett piratskepp som vill spränga nationalismen i luften. Som så ofta när Gombrowicz är inblandad vidtar en smått osannolik händelseutveckling. En fest på den polska beskickningen spårar ut i en duell där den unge författaren blir indragen som sekundant. En duell som kommer att handla om så mycket mer: fader mot son, dåtid mot nutid — kanske kan den till slut också peka ut en ny riktning?
Den mytomspunna exilromanen Trans-Atlantic, publicerad första gången i sin helhet i Paris 1953, är en uppgörelse med nationalidentiteten som förvandlar själva modersmålet till ett främmande landskap. Gombrowicz skriver en rasande pastisch på en gammal polsk genre, en sorts barockskröna nedtecknad av adelsmän på 1600-talet — hans språk är dansande, grammatiken som förryckt.
