Detta är en, tyvärr sann, berättelse om hur hårt livet kan drabba en människa och hans familj.
Det är också en historia om sjukvårdens mörkaste bakgård och dess ljusaste framsida, om läkare och annan sjukvårdspersonal som räddar liv och andra som nästan släcker detsamma.
Det är också en beskrivning av den märkliga blandningen av känslorna tacksamhet och bitterhet.
Tacksamhet för att få vara kvar i livet med familjen och bitterhet över hur livet blev trots att det kunnat undvikas.

Senhösten 2009 drabbades Kim, troligtvis, av svininfluensan som härjade då. Till följd av ett kraftigt nedsatt immunförsvar blev han återigen influensasjuk i mitten av december 2009. Den 20 december 2009 tog han den första kontakten med sjukvården och här inleddes en häpnadsväckande behandling. Resultatet av sjukvårdens “insatser” kulminerade den 22 december 2009 med att båda hans ben amputerades. Dessutom inleddes en mängd operativa insatser till följd av att han drabbats av nekrotiserande fasciit, det som i media ofta benämns som mördarbakterie.

Kim Andersson