Mäklarliv Som Galenpanna

Först kom karriären, sen kom diagnoserna. När vinden tog tag i seglen var jag rätt person på rätt plats, och kämpade för att fånga det avsedda ödet.

Det var början till en överkapacitet som lämnade öppet fält. Drivet styrde jag mig till ett monopolläge, och kunde verka fritt utan stöd från ett tungt varumärke.

Snabba beslut och skapa kapital har dock aldrig varit ett problem, så efter tio år gjorde jag först en U-sväng, och sen ett avslut i en för många provokativt tidig ålder.

Som tysta följeslagare, helt utan min vetskap, fanns alltid diagnoserna. Vid 47-års ålder stod jag efter tre remissavslag på knäna, och lyckades till slut dirigera in mig på psyk. Något som inte är lätt om man inte är självmordsbenägen utan ’bara’ högpresterande.

Jag hade gett mig själv diagnosen ADHD, kom ut som Bipolär typ 2.

Den här boken beskriver livet med mediciner i försöksstadiet, beslutet att bejaka mig själv, och bortkopplingen från karriären, makten och fullkomligheten. Viktiga frågor, som vad vi missar på vägens gång.

Är det något speciellt med att fylla 50? Kan vi förändra vägen in i ålderdomen utan att släppa vår identitet? Har mina diagnoser hjälpt eller stjälpt mig, och är det möjligt att vara nöjd - trots att man är sjuk?