Överkonstapel Studer

»Hellre tio mordfall i stan än ett på landet.«

Överkonstapel Studer får anledning att minnas den erfarne kollegans ord mer än en gång när han tar sig an fallet med den mördade Wendelin Witschi som hittas skjuten i skogen utanför den lilla byn Gerzenstein på schweiziska landsbygden.

En ung man sitter redan häktad på slottsfängelset i Thun och fallet tycks avgjort. Överkonstapel Studer vet inte varför, men någonting hindrar honom från att återvända till Bern efter uträttat rutinuppdrag – fastän det är maj växlar vädret som i april, assistenten på rättsmedicinska är entusiastisk över likets extraordinära egenskaper, flickan Sonja läser skräpromaner på tåget medan regnet strilar över tågfönstret och i Gerzenstein ekar marschmusiken över torget: Vad är det som har hänt?

Med finkalibrerad känsla för stämningar och dolda innebörder tecknar Friedrich Glauser porträttet av överkonstapel Studer i mellankrigstidens Schweiz, en sensibel antihjälte med vacklande hälsa och smak för grogg och billiga cigarrer.

KRITIKERRÖSTER

»Romanens många insprängda självbiografiska detaljuppgifter och tydligt samhällskritiska infallsvinklar gör också att denna existentiella mordgåta höjer sig långt över de slentrianmässiga dussindeckare som formligen dränker oss i anti-litteraturens aldrig sinande syndaflod.«
Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet

»Vad denne ödmjukhetens dandy ger sin läsare är lycka, i allra sämsta fall tröst. Vid sidan av nyöversättningen av Nabokovs ”Lolita”, håller jag utgivningen av Friedrich Glauser som årets bästa läsning.«
Henrik Petersen, Helsingborgs Dagblad

»Denna mellaneuropeiska Twin Peaks-miljö gestaltas som något lätt skruvat, drömaktigt eller surrealistiskt, som om en kallgrinande Jean Cocteau eller Kafka satt på Glausers axlar och dikterade berättelsen.«
Martin Lagerholm, SundsvallsTidning

»Falskspel och skumrask, inrökta miljöer och inskränkta sinnen är vad som väntar. Mindre rafflande och knappast lagd åt tomt skrammel eller effektsökeri, är Överkonstapel Studer hårdkokt kriminallitteratur med skärpa och lagom dos elegans. Stilen är knapp men uttrycksfull, intrigen enkel men med dolda djup. Blodspillan är av perifer betydelse, viktigare är att skärskåda de koder som håller omgivningen samman.«
Peter Viktorsson, NorrköpingsTidningar

»Driven av en närmast manisk sanningslidelse är det mindre en mördare än människorna i hans omgivning som Studer söker avslöja. ”Fakta”, säger han på ett ställe, ”intresserar mig mindre än luften som de här människorna har levt och andats i... Förstår du? Småsakerna, som ingen lägger märke till, men som i själva verket belyser hela fallet.”«
Fabian Kastner, Svenska Dagbladet