De gick försiktigt längs den ojämna trottoaren i det kalla vädret: James, Julia och Quentin. James och Julia höll varandra i handen. Så var det numera. Trottoaren var inte tillräckligt bred, så Quentin sackade efter likt ett surmulet barn. Han hade hellre varit ensam med Julia, eller bara ensam helt enkelt, men man kunde inte få allt. Alla tillgängliga bevis pekade i alla fall övertygande i den riktningen.
”Okej!” sa James över axeln. ”Q. Nu tar vi och snackar strategi.”
James verkade känna på sig när Quentin började tycka synd om sig själv. Quentins intervju skulle hållas om sju minuter. James skulle in direkt efter honom.
”Trevligt fast handslag. Mycket ögonkontakt. Sen när han slappnar av drämmer du till honom med en stol och
QUENTIN DID A MAGIC TRICK. No one noticed it.
They walked carefully along the uneven pavement in the cold weather: James, Julia and Quentin. James and Julia were holding hands. So it was now. The sidewalk was not wide enough, so Quentin sackade after like a surmulet children. He had rather have been alone with Julia, or just alone simply, but you could not get everything. All the available evidence pointed in all cases convincing in that direction.
”Okay!” said James over his shoulder. ”Q. Now let's talk strategy.”
James seemed to know when Quentin began to feel sorry for himself. Quentin's interview would be about seven minutes. James would be in right after him.
”Nice firm handshake. Much eye contact. Then when he relaxes drämmer you to him with a chair and
