Harry Andersson står i en tidningskiosk någonstans i centrala Stockholm. Han har sin tillvaro bland de olycksbådande svarta rubrikerna om våld och brott. De ropar till honom — att han är en anonym, en osynlig, att han inte lever.
I Harry talar också andra röster, stränga och obevekliga. Röster ur en barndom som blivit en härva av minnen, och tomrum efter otillåtna, bortskurna minnen. Han är vilse i sin biografi. Han börjar planera sina mord.
Christer Eriksson debuterade 1977 med diktsamlingen Observatörens dagbok. Harry, det som skiljer oss åt är ett hårstrå var hans romandebut.
